"Nationens frihet är altid proportionerad med thess tryck-frihet, så at ingenthera utom then andra kan äga bestånd: I then mon som en Nation är fri, blifwer ock altid thess tryckfrihet sådan, men twert om hwar prässen tillslutes under något slags förmynderskap, är thet ett oswikeligt tecken til Nationens bojor."

Tryckfrihet 250 år

Arvet efter Anders Chydenius


Vid riksdagen i Stockholm 1766 stiftades den mest liberala tryckfrihetsförordning den dåtida världen sett. Förordningen avskaffade förhandscensuren och tillät samhällelig debatt – inklusive kritik av makthavarna.

Tryckfrihetsförordningen var samtidigt världens första offentlighetslag. För första gången slog man fast att förvaltningens och rättsväsendets handlingar i princip var offentliga och tillgängliga för medborgarna.

Den process som ledde fram till att förordningen antogs var del i ett större historiskt skeende. Det rådande politiska läget inverkade gynnsamt och också slumpen spelade en roll, men det fanns ändå en person vars insats var avgörande för hur förordningen utformades.

Han hette Anders Chydenius och var en 37-årig riksdagsman och präst i en liten församling långt borta i rikets östra halva, i Österbotten i dagens Finland.

I förordningen 1766 tecknade man för första gången ner i lagform de principer som de nordiska samhällena i dag bygger på. Öppenheten är ett arv efter Anders Chydenius.




Ideologi och maktkamp


Den europeiska upplysningen spred sig under 1700-talet framför allt via litteraturen och därför var främjandet av tryckfriheten en central målsättning. Anders Nordencrantz var från och med 1730-talet en betydande försvarare av tryckfriheten i Sverige och han kom sedermera även att bli Anders Chydenius lärofader.

Tryckfriheten har ett nära samband med den frihetstida politiska maktkampen. Genom att offentliggöra dokument ville man påvisa de fel och missbruk motparten hade gjort sig skyldig till.

Under riksdagen 1765–66 fick de krafter som krävde större öppenhet (”mössorna”) makten och började snart driva igenom reformen.

Genom egen aktivitet lyckades Anders Chydenius få en central ställning i det utskott som behandlade frågan. Han skrev det utskottsbetänkande som den slutgiltiga förordningen grundade sig på.




Förhandscensuren avskaffas


Alla tryckalster var fram till 1766 underkastade förhandscensur. Systemet kunde lätt missbrukas och påverkades lätt av svängningar i de politiska konjunkturerna. I slutskedet riktades kritiken mot den sista censorn i tjänst, Niclas von Oelreich. Att avskaffa förhandscensuren var en av Chydenius mest centrala målsättningar.

I förordningen från 1766 avskaffades förhandscensuren och ansvaret för innehållet i den tryckta texten lades i sin helhet på författaren – eller på boktryckaren om denne inte uppgav författarens namn. Religiösa skrifter var fortsättningsvis underkastade förhandscensur.

Det var fortfarande förbjudet att ifrågasätta grundlagen och att häda kungen, Gud eller religionen. Allt som stred mot goda seder var också förbjudet att trycka.




Offentlighetsprincipen kommer till


Det var ständerna som utövade den politiska makten. De hade i början av frihetstiden övertagit makten av den enväldiga regenten. Ständerna ansågs varken representera sina väljare eller vara dem redovisningsskyldiga. Statens angelägenheter och dokument var fortfarande hemliga.